För mycket av det goda?

Jag hade en konstig dröm i natt. Jag drömde att vi hade adopterat tre pojkar som var syskon. Dom höll oss vakna hela nätterna och vi var utmattade. I drömmen tänkte jag det som jag svurit sedan länge att jag aldrig någonsin kommer att klaga över att det är jobbigt. ALDRIG. Men jag fick verkligen bita ihop för jag kände mej så otillräcklig. Så ringde telefonen. Det var adoptionscentrum. Man hade hittat ett syskon till. En pojke till. Jag tackade ja. Och bet ihop. Sen skulle jag berätta för min man. Då vaknade jag. Jag vågar nästan erkänna att jag var lite lättad.

Idag går jag med ett leende på läpparna. Det finns hopp. Till och med om att få för mycket av det goda. Eller kan det bli för mycket? Det känns faktiskt inte så just nu.