Lättnad

Ingenting blir riktigt som man tänker. I torsdags gick jag omkring hela förmiddagen och höll krampaktigt i min telefon. Dom skulle ringa från kliniken och tala om hur många av äggen som blivit befruktade. Ingen ringde. Till slut var jag tvungen att stänga av telefonen på grund av ett evenemang som jag skulle gå på. Precis när jag börjar trycka av telefonen känner jag hur den vibrerar lite. Men då var det försent. Några timmar senare lyssnar jag av meddelandet. Av 6 ägg var två omogna och resten hade befruktats. 4 småttingar kvar alltså. Trots att detta var ungefär vad vi hade föreställt oss var det lite plågsamt att inse att av dessa 4 ägg kanske inget blir riktigt bra. Jag kunde inte låta bli att tänka på min första IVF, där vi började med 5 varav 4 blev befruktade. Den gången blev bara ett embryo tillräckligt bra för återföring och resten fick slängas. Visserligen blev det till slut ett foster, men det var ju inte direkt några marginaler. Hur skulle det bli den här gången? 0 av 4? På fredag morgon gick jag cirklar kring telefonen. Till slut var jag tvungen att ringa. Då skulle dom precis gå på 'äggrond', så dom visste inte mycket mer om embryona än att dom såg mycket fina ut dagen innan.

KL. 13.00 var det så dags att infinna sej. Jag fick byta om och sen satt jag nervöst väntade. En evighet (typ 10 minuter). När läkaren kom såg han förstås ut som att han hade ett dåligt besked. Av de 4 ägg som blev befruktade hade 3 fryskvalitet!!! Det tog en stund innan jag förstog. Jag var så beredd på ett negativt besked att jag först trodde att han sagt fel eller att han kanske förväxlat mej med någon annan. Men det var mej han pratade med. 2 småttingar till frysen! Ett litet embryo till lilla magen. Jag är så lycklig. Det är en sån lättnad. De senaste veckorna har verkligen varit psykiskt påfrestande. Ett tag var jag övertygad om att jag inte skulle få något tillbaka alls. Men så blev det verkligen inte!!