En helg till
Man tror att man börjar bli härdad. Att det kanske gör lite mindre ont nu. Även om det bara är litegrann så finns det hopp om att det ska bli ännu mindre smärtsamt snart. Så pratar dom om bebisar i fikarummet. Ytterligare en kollega ska bli pappa. Snart. Jag visste inte om det. Dom har köpt vagn i helgen. Han lyser. Sekreteraren frågar om magen och namn och ultraljudet och envisas mer och mer och mer. För varje fråga sjunker jag djupare i min stol. För varje fråga blir klumpen i halsen större. Så frågar en ny kollega om han är den enda i sällskapet som inte har barn. Nu måste jag harkla mej. Anstränga mej för att få ut dom där ljuden. I mitt huvud skriker jag "Ja men hon är död och jag blir inte gravid igen!". Jag biter ihop.
Så var man tillbaka igen. I sorgen. I ilskan. Nästa gång ska jag nog skrika högt istället. Jag är trött på att bita ihop.
Helgen var stärkande. Nu behövs en helg till.
posted by Janna @ 10:58 fm
6 comments
6 Comments:
Jag har inget tillräckligt tröstande. Jag skickar en kram.
/Pernilla
Visst är det skit att man hela tiden kastas mellan att känna sig stark till att plötsligt igen drabbas av sorgen som känns som om den aldrig ska försvinna...
Men det gör den väl nångång, den avtar säkert åtminstone.
KRAM!
Fy gumman vad jobbigt! Det är inte rättvist. Kramar om!
Anna-Bell
Hej! Jag har följt din resa ett tag. Gillar att läsa andras resor, för man känner ju så väl igen sig i det som andra går igenom. Jag har nu startat en egen blogg och länkar till dig. Jag hoppas det är okej? Ha det bra och lycka till med det kommande barnet ;)
Länge sen du uppdaterat, klickar in här dagligen.
Ha en avkopplande påskhelg! KRAM
Undar också hur det är med dig nuförtiden. Kom gärna tillbaka och uppdatera.
Skicka en kommentar
<< Home