v15

Efter 4 veckors uppehåll i både jobb och bloggande är jag nu åter på plats. Jag tänkte att jag skulle blogga en massa under ledigheten men så hamnade jag i semesterlunk, långt ifrån uppkopplingar och datorer. Så det blev inte så mycket med det....

Jag gjorde ett UL förra veckan (en extra tid som bokades in i samband med att jag blödde). De små kändes inte längre så pyttesmå. Dom var båda igång och motionerade och även om jag efteråt skämtade om att de ligger och sparkar varandra i huvudet så såg det inte så farligt ut. Än så länge har dom inte så mycket kraft i sparkarna. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur det blir när dom blir större....

Nu börjar jag närma mej tiden för missfallet (slutet av den här veckan). Även om det känns betydligt bättre den här gången kan jag inte låta bli att känna lite oro. Läkaren förra veckan frågade om jag hade funderat på att sjukskriva mej. Min första reaktion (hispig som jag är....) var att tänka att han kanske menar att jag borde vara orolig. Jag hade ärligt talat inte tänkt så mycket på det innan dess eftersom jag inte blöder en massa som förra gången. Men sen nu när det närmar sej har jag bestämt mej för att sjukskriva mej ett par dagar ändå. Egentligen inte så mycket med tanke på förra gången som oron för fler blödningar. Eftersom blödningarna verkar vara cykliska (i samband med att jag skulle haft mens) finns det risk att det kommer något mot slutet av den här veckan. Jag vet inte om det hjälper att ta det lugnt och ligga stilla, men jag skulle inte förlåta mej själv om jag inte gav det chansen åtminstone. Eftersom jag aldrig är sjuk och eftersom jag i princip aldrig har sjukskrivit mej har jag lite dåligt samvete, men jag har bestämt mej för att kämpa emot det tramset och göra allt för att det ska gå bra den här gången!