Blödning

Som om det inte räckte med infektionsskräcken så fick jag enliten blödning i fredags. Bara pyttelite blod. Panikslagen satt jag och svor på bardumsgolvet. Pulsen rusade och jag hade svårt att få luft. Min första tanke var att den misstänkta infektionen nu resulterat i blödning. Inom någon timme skulle det forsa blod och missfallet skulle vara ett faktum. Efter en stund sansade jag mej och tänkte att odlingen dom gjorde kvällen innan inte var speciellt varsam (man går ju in i livmoderkanalen), det är ju extra mycket blodkärl när man är gravid, och blödningen kunde lika gärna ha orsakats av något litet blodkärl som man kommit åt. Jag gick genast och la mej i sängen och pendlade mellan hopp och förtvivlan resten av dagen, mest förtvivlan. Varje toalettbesök var terror. Jag skakade och blev alldeles andfådd av ångest. Varje timme som gick var en lättnad. Jag hade rosafärgad flytning, lite blodblandat, men inte rent blod. Morgonen efter började allt se normalt ut igen. Jag började våga hoppas. På söndag morgon kom lite rosa flytning igen, men sedan dess har det varit lugnt. Jag är fortfarande hysteriskt rädd. Jag sitter hemma och jobbar idag för tanken på att sätta mej på en buss och åka iväg till jobbet är fullständigt svindlande.

Min tröst just nu är att jag mår väldigt illa till och från. Jag är oerhört känslig för allt som luktar, särskilt mat (inte alls likt mej som normalt har ett kasst luktsinne och som gillar att laga mat). Brösten är ömma. Jag har tagit feber morgon och kväll och har inte haft någon som helst feber. Jag har mycket molvärk. Men molvärken är lika obehaglig som den är tröstande. Det känns varje gång som om mensvärken är på gång. Men så slutar det mala efter en stund och jag konstaterar återigen att det var ett graviditetssymptom.

Snart kommer jag att få besked från odlingen. Min man är övertygad om att man kommer att hitta GBS. Han menar på att antingen har man det eller så inte. Odlingen kan inte ge så bra information om huruvida man har mycket eller lite. Personligen ser jag inte vitsen med att odla om det är så. Det känns ganska hopplöst om man ändå inte kan säga att man har en infektion.

På torsdag har vi UL. Jag försöker hålla ut. Ser det bra ut då kan jag nog börja slappna av lite mera. Jag blir alldeles spyfärdig bara på tanken att vi ska dit. Särskilt efter all turbulens den senaste veckan.