Infektionsskräck

Veckan har varit väldigt tung. Jag har inte åkt iväg med jobbet eftersom jag är orolig för att jag har en infektion. Eftersom jag fick missfall pga en infektion förra gången är jag fullständigt panikslagen.

Det började med en svampinfektion som jag fick av Progesteronet. Tydligen är det väldigt vanligt vid graviditet och man sa att jag skulle hålla ut så länge som möjligt med progesteronet och ta en svampbehandling när jag slutat ta progesteronet. Envis som jag är höll jag ut. Dessutom avvaktade jag några dagar för att se om det kanske gick ner av sej självt. Det gjorde det. Istället började jag få väldigt mycket flytningar som jag tyckte var lite väl gula. Först tänkte jag att det var graviditeten, men sen började jag bli orolig för att det är en infektion.

Skälet till min oro är följande. Mitt missfall orsakades av Grupp B streptokocker (GBS). Ungefär vart 3:e kvinna är latent bärare av GBS, och tydligen är jag en av dom. GBSen ligger oftast snällt i bakgrunden och lurar men en infektion kan plötsligt blomma upp. I mitt fall var det troligtvis blödningarna som gav grogrund för bakterierna som växte till sej. Nu är jag orolig att det har hänt igen.

Jag ringde till slut till kliniken igår och berättade om min oro. Först försökte dom slussa mej vidare men barnmorskan erbjöd sej sen att ta en odling från livmodern. Det tar till början av nästa vecka innan dom har svaren. Eftersom jag inte bara kunde sitta och vänta har jag i smyg påbörjat en antibiotika kur (jag har förstås bekräftat med ett par läkarvänner innan). Den här gången tänker jag inte bara sitta passivt och tro på att alla vet vad dom gör. I vilket fall har jag hört att vissa specialister ser till att göra en odling tidigt och ger antibiotika för att rensa i början. Vår läkare på kliniken sa att det var "inget man gör". Det säger säkerligen många andra också. Hade man tagit det säkra före det osäkra i samband med mitt missfall hade jag troligtvis varit mamma nu.

Jag är väldigt rädd och orolig och kände att det inte var läge att åka bort med jobbet. Om det händer något när jag är borta skulle det bli oerhört jobbigt. Samtidigt har jag kontrollerat feber morgon och kväll och har tack och lov ingen feber vilket skulle vara ett tydligt tecken på infektion. Dessutom känner jag mej fortfarande gravid vilket är en skön tröst mitt i all känslomässig kaos.