v5 + 4

Dagarna går väldigt långsamt. Jag vill ha ultraljudet överstökat och att läkaren säger att det ser bra ut....
Ultraljudet är bokat till torsdag nästa vecka så det är långt kvar. Jag räknar ner dagarna och ser varje dag passera med lättnad. Usch vad nervöst.

Jag tänker att jag hade mer molvärk förra gången och blir orolig när jag inte riktigt känner igen hur det var. Däremot mår jag lite mera illa. Men det pendlar väldigt mycket. Vissa dagar (som idag) mår jag illa hela tiden och andra dagar mår jag nästan inte illa alls. Dom dagarna blir jag förstås mera orolig. Lite ironiskt att man är gladare när man mår sämre....

Det är idag tredje dagen utan progesteronstöd. Det är otäckt att sluta med progesteronet och lita fullt ut på kroppen, men än så länge verkar kroppen klara av det bra.

På fredag ska jag resa bort med jobbet. Det blir kanske roligt men jag har inte lust att åka just nu. Jag är så otroligt trött hela tiden. Vore skönt med en vilsam helg istället.