Den stora tröttheten

Det började i helgen. En känsla av att jag är avtrubbad och sinnesförvirrad. Jag är väldigt trött hela tiden. På jobbet har jag svårt att fokusera och på kvällarna vill jag helst bara åka hem och lägga mej i sängen. Jag får dåligt samvete för jag borde njuta av dom fina sommarkvällarna. Samtidigt är det lite skönt att tillåta sej att göra det som känns rätt för stunden. Vi ska åka bort i helgen på en släktträff. Det är visserligen trevligt att träffa alla men jag hoppas på att få vara lite lat också.... jisses vad tråkig jag låter! Men det går över.... hoppas jag?

Dom bruna 'blödningarna' fortsätter och jag ser inget tecken på att dom har tänkt ge sej. Väldigt irriterande för jag kan inte riktigt slappna av medan det håller på såhär.
Varje dag tänker jag att det kanske blir lite mindre, men inte. Det finns inget jag kan göra. Jo en sak, jag undviker att bada pga infektionsrisken. Det som jag älskar! Dessutom försöker jag ta det lite extra lugnt. Inte springa efter bussar och sånt... det är svårt.