måndag, juni 25, 2007

Ny pulshöjare

Jag borde ha lärt mej vid det här laget. Man ska inte tro att man ska få slappna av....

I morse kom blod igen Koagulerat blod. Jag försökte tänka att jag måste vänja mej vid det här och att det säkert inte är någon fara. Men samtidigt kom den där oron att något kanske inte är som det ska. Det kommer lite bruna flytningar fortfarande och jag vill helst bara blunda när jag går på toaletten. Jag som precis hade börjat slappna av lite....

När jag kom till jobbet ringde jag till den MVC som jag ändå hade tänkt ringa till idag för att boka en första träff. Dom sa att en barnmorska skulle ringa så fort som möjligt. Ingen har ringt ännu. Jag har hoppat i luften varje gång telefonen har ringt idag. Jag ringde tillbaka för en halvtimme sen och frågade om jag hade råkat ge fel nummer. Men jag var inte bortglömd svarade dom. Visserligen var det skönt att inte vara bortglömd men jag har gått och funderat hela dagen och börjar känna mej frustrerad. Jag får inte så mycket gjort på jobbet och kunde lika gärna stannat hemma idag. Jag hatar blödningar! Jag vill bara vara gravid och bekymmersfri! Jag börjar tvivla på att dom orden kan användas i samma mening.

4 Comments:

At 8:44 fm, Anonymous Anonym said...

Så har jag också. När jag pratade med en barnmorska på Carlanderska om det sa hon att det var så vanligt att hon inte ens höjde på ögonbrynen - när jag berättade. Jag bara utgår ifrån att jag är gravid tills isåfall annat bevisas. Försök att unna dig lycka istället för oro. Stor kram.

 
At 10:45 fm, Blogger Janna said...

Tack Erica. Det var skönt att höra!

 
At 5:08 em, Anonymous Anonym said...

och för mig var det skönt att läsa att jag inte var ensam. Kände väldigt väl igen det du skrev om andras oro. Vet inte om du läst mitt inlägg om det? Vi är kanske lite lika, du och jag. I alla fall i tiden. Stor kram.

 
At 2:22 em, Blogger Janna said...

Ja jag läste ditt inlägg. Tyvärr lyckas jag aldrig kommentera på din blogg. Jag fyller kanske i för lite information? Men jag läser så ofta jag hinner.

Stor kram själv ponnymamma!

 

Skicka en kommentar

<< Home