Min älskling drömde att han födde två killar. Dom föddes i v18 och var 3 år vid födseln.
För en tid sen drömde min mamma också att hon födde två pojkar. Dom var också äldre när dom föddes (dom hade redan kroppshår, jisch!). Drömmarna talar sitt tydliga språk. Två pojkar. Vi får väl se....

Magen drar och stretar och maler till och från (framför allt de senaste två veckorna). Jag tror att det är 'växtvärk' men det blir lite obehagligt ibland när fantasin skenar iväg.

På jobbet igår frågade två personer om min viktuppgång. "Du är normalt inte så stor" sa den ena, varpå jag bara ville ge henne en kram för att hon såg. Det syns nu. Ingen ide att dölja. Jag kan inte ha några byxor i garderoben. Kan inte dölja magen under en stor skjorta längre. Fortfarande är det på gränsen till att folk vågar fråga men jag blir väldigt glad när det händer. Jag har fortfarande inte vågat mej på några mammakläder ännu. Modet är för övrigt väldigt tacksamt just nu. Men ett par byxor måste jag snart våga köpa innan det blir för kallt. Om v16 passerar smärtfritt får det nog bli ett par mammabyxor. Det borde heta gravidbyxor för jag känner mej väldigt långt ifrån att vara mamma. Det är oändligt långt kvar.

Jag går omkring och skyddar mina små. Igår sprang jag på ett pojkgäng som skränade på gatan. Jag blev rädd. Normalt skulle jag bara klivit förbi lite irriterat. Nu tog jag tag i magen med båda händerna som för att skydda den och gick en stor omväg. Ville inte riskera att komma i vägen för deras knuffar och deras våldsamma gnabbande. Det är obehagligt att känna sej så utsatt. Jag märker att jag är extra rädd för all möjligt. Ingenting får hända nu.