Böner

Snälla snälla någon, låt detta försök lyckas! Plötsligt pratar jag med spöken. Eller så är det det som kallas för att be till gud? När jag ändå håller på och ber passar jag på att be till alla möjliga gudar. För säkerhets skull.

Jag som inte hade några förväntningar den här gången. Inte skulle tänka på det. Inte fundera och känna efter. Låtsas som om allt var som vanligt. Istället sitter jag här med en klump i halsen som gör att jag blir lite vagt illamående. Ångestillamående.

Än så länge borde jag inte känna av några symptom. Det är bra för det gör jag inte heller (bortsett från en hemsk klåda från proggarna). Jag försöker intala mej själv att de små grynen har det bra därinne. Att dom finns där båda två. Ibland fungerar det och jag tror nästan på det under några minuter. Så kommer den där känslan av hopplöshet och att jag istället borde förbereda mej på misslyckandet och inte hålla på med fantasier. Fantasier om att det är någon där uppe som har hört min bön. Det är nog lika osannolikt som att bli gravid.

Imorgon är vi bjudna på stor grillfest med alla kompisar. Alla kompisar som jag inte orkat träffa eftersom dom fått tillökning åt alla håll. Jag kommer nog inte orka gå. Det blir för många att gratulera på samma gång. Det är inget jag orkar just nu. Jag tänker vara enstöring ett tag till. För övrigt är det barnkalas på söndag. Min brorsdotter fyller år. Det räcker med en barnlöshets-kraftansträngning per helg. Man måste peppa sej själv och ställa in sej i en styrkemod. En 'untouchable'-mod. Låtsas som att man inte tänker bryta ihop när som helst vilket man känner för att göra mest hela tiden.