Hoppas men inte hoppas

12 dagar efter plock. Jag har lovat mej själv att inte analysera. Men så sitter jag här.... och analyserar mot min vilja.

Jag har huvudvärk - ett stort minus!
Jag är stekhet om nätterna och känner mej nästan febrig - plus?
Brösten är precis som dom brukar vara före ett misslyckande - minus
En blastocyst frystes efter långtidsodlig - ett stort plus! Det måste betyda att de jag fick tillbaka var ännu bättre?

Ja, det kan vara kört. Eller rättare sagt, det är det nog med tanke på huvudvärken (jag brukar få huvudvärk före mens, men så har jag ju haft en del huvudvärk av progesteronet den här gången). Detta är ångestfyllda dagar. Varför utsätter man sej för sånt här? Man tänker inte på det när man håller på med sprutorna. Man är så fokuserad på att det ska bli äggblåsor. Sen är man så glad när det väl blir embryon att man glömmer vilken berg-och-dal bana man har klivit upp i. Släng in mej i en tidskapsel istället vettja!!

Alla går omkring och säger att dom känner på sej att det kommer att lyckas den här gången. Jag vill så gärna lyssna. Men det är svårt att inte hoppas men ändå hoppas.