Känslospratt

En vecka har gått sedan jag testade. Känslorna pendlar väldigt mycket upp och ner. Jag är så rädd att graviditeten plötsligt ska ta slut. Ibland känns det som att jag inte alls är gravid. Som att jag kände mej mer gravid när vi testade än nu. Men så känner jag mej stundvis alldeles lycklig och hoppfull om att det kommer att gå bra.

Idag tycker jag att jag känner ett vagt molande i magen. Jag hoppas att det blir mera tydligt för jag vågar inte lita på att det är graviditetssymptom. Jag litar inte längre på min kropp och vad jag känner. Inte efter missfallet. Jag kände mej gravid flera gånger efter missfallet. Jag kände graviditetsmolvärk bara för att möta mensen några timmar senare. Jag mådde illa i flera veckor i streck och insåg till slut att det var ångestillamående. Jag trodde till och med att jag var gravid när jag blödde spontant. Jag testade och testade och blev besviken. Jag insåg att jag kunde känna alla symptom jag ville känna bara genom att tänka.

Nu vågar jag inte tro på att jag mår lite illa eller har lite känningar i magtrakten. Det kan lika gärna vara värmen eller att jag är hungrig eller..... jag vet inte vad jag känner eller om jag känner.

Vi hade egentligen UL bokat till nästa fredag. Nu har vi ändrat tills om två veckor. Det hade blivit för tidigt om en vecka. Risken är att man inte ser någonting. Jag förstår just nu inte hur jag ska kunna vänta två veckor. Men det är väl lika bra att vänja sej vid att vänta..... den här gången ska jag vara gravid länge!