Sprutdag 8

Här händer det saker på alla fronter. Hembesöket gick hyfsat. Vi hade bjudit hem några representanter från vårt 'nätverk' på utredarens begäran. Något som ytterligare bidrog till nervositeten eftersom vi hade sämre kontroll över situationen. Det kändes väldigt konstigt och nervöst när utredaren klev in genom dörren. Alla stog och tittade på honom, lekledaren. Vi bjöd på dom inte-alltför-fjäskiga tilltuggen och satte oss i soffan. Samtalen flöt på bra som vanligt och det kändes ganska trevligt. Det var först när han hade gått som jag märkte att det nog hade varit ganska stelt. Alla slappnade av och plötsligt var vi på väldigt gott humör (redan innan vi öppnade bubblet....).

Dagen efter var vårt sista möte. Det gick inte riktigt lika bra. Vi skulle prata om livsåskådning och erfarenhet av barn.... inte våra starkaste meriter. Samtalet sviktade lite här och där. Så kom vi in på medgivandeåldrar. Inte heller så muntert. Så ringde min telefon ganska olämpligt och jag kom av mej. Man kan inte vara på topp jämt, men samtalet gav en bitter eftersmak. Jag blir så trött på att man hela tiden försöker 'måla fan på väggen' i adoptionssammanhang. Att adoption utmålas som ett föräldraskap som är flera gånger tyngre och besvärligare än ett biologiskt föräldraskap. Man ska börja varje mening med 'i värsta fall' och inte inbilla sej att man ska få känna sej som en 'normal' förälder. Jag förstår också att det kan uppstå problem som man inte har annars, men det blir så svårt när man hela tiden ska sitta och spekulera ikring allt det jobbiga och hur man ska tackla det och aldrig lyfter fram det positiva. Sen är det svårt när man ska sitta och vara så perfekt hela tiden. Säga rätt saker.

Men nu är vi i princip färdiga med hemutredningen. Vi har lite papper kvar att skicka in och sen får vi förhoppningsvis ett beslut före sommaren.

Igår var jag på det första ultraljudet. Det var över förväntan. Alla på kliniken var så rara och omtänksamma. Jag hade en annan läkare än vanligt. Hon trodde att hon skulle göra plockningen vilket var bra. Jag fick ställa mina frågor utan att känna mej i vägen. Jag trodde att min vänstra äggstock hade lagt av, men icke. Den hade lika många blåsor som höger sida (ca 4!). Så jag blev alldeles lycklig. Jag kände mej nästan som en riktig kvinna. En sån med båda äggstockarna på plats. En sån som kan bli gravid.