Sprutdag 12, tvivel
Vissa dagar är helt enkelt tviveldagar. Dessa dagar är förstås starkt förknippade med trötthet. Alla negativa tankar växer sej starkare och starkare ju längre dagen går och sen brukar det sluta med det där konstiga illamåendet som jag har haft till och från sen missfallet. Det känns som att någon har slagit mej på strupen. Jag får inte luft.
Tanken på att det inte blir något embryo att sätta tillbaka gör mej livrädd.
5 Comments:
Åh, vännen! Känner igen mig i det du skriver. Det är så mycket förtvivlan och rädsla som rusar runt i hjärnan nu.. När man är på väg mot målet och inte ser mållinjen ALLS. Tänk om..
Vi måste bara våga, måste orka!!
Kraft och kramar till dig!
Vi hade visserligen ett gäng kvar i frysen, men tvivlen fanns där ändå. Man funderade på om det bara hade varit en lyckträff första gången, om det egentligen inte var menat att bli osv.
Håll hoppet uppe! Kram
Jag hoppas för dig skull och kommer hålla tummarna på måndag!
KRAM!
Oj vad jag känner igen den där den där känslan...Önskar jag kunde hjälpa, men kan bara säga: Andas djupt! Hoppas du kan se något värt att leva för, även ifall det västa skulle hända, inget embryo. Gör en lista fast, ibland tar det emot men det är en början: "Jag gillar att göra detta..."
Hoppas att allt gick bra idag!
Skicka en kommentar
<< Home