Sprutdag 4

Var det såhär jag kände sist? Jag försöker komma ihåg. Den här gången är jag inte nedreglerad och tar sprutor i ökad dos. Samtidigt som jag är livrädd för överstimulering vill jag att det ska kännas mer än sist. För visst ska det väl kännas när man är äggkläckare? Jag tyckte att jag kände mer av stimuleringen inför inseminationen än av IVFen. Jag hade ju nästan lika många ägg som då också. Med den enda "lilla " skillnaden att jag hade plågat mej igenom en IVF behandling med allt vad det innebär av spraysmusslande, huvudvärk, hormontjafs, narkomanfeeling och övriga personlighetsstörningar. Vilken besvikelse att inse att det inte tjänade så mycket till. Jag tror inte jag fattade först. Tills äggplockningsdagen när läkaren kommenterade att här gällde det att hålla tungan rätt i mun.

Man tror att jag var svårväckt efter nedregleringen och därför testar man nu med att skippa nedregleringen helt och hållet. Det drar och värker lite i äggstockarna och jag kan bara hoppas att det är som det ska. Jag ska inte ta blodprov förrän på fredag och UL troligtvis på måndag. Huuuh vilken olidlig rysare!

Vi var på kyrkogården igår kväll. Det låg många nya nallar och ljus och blommor där. Jag blev ledsen när jag insåg att det finns så många fler än oss som sörjer. Samtidigt kändes det varmt att konstatera att hon inte är ensam i höstmörkret.