Illamående av nervositet

Jag sitter vid telefonen och mår illa. Klockan är inte ens 10 ännu. Alla främmande ljud i min närhet får mej att hoppa till. Dom skulle inte kolla förrän efter 10... Dom får bara inte ringa. Jag har inget försvar mot ett sånt besked. Jag försökte tänka ut något jag ska unna mej om dom ringer. Jag vill inte ha nånting annat än ett embryo idag. Ju fler dessto bättre. Jag ska försöka att inte dricka så mycket kaffe, men jag är så nervös att jag redan har hällt i mej en stor kopp utan att tänka mej för. Hur ska jag överleva den här dagen? Nu ska jag stirra lite mera på min telefon. Fortsättning följer....

Två timmar och fem hjärtinfarkter senare......
7 minuter kvar. Hoppas labbpersonalen har gått på lunch. Eller så kanske dom precis kommer tillbaka från lunch....?? Dom kanske är sent ute? Snart kastar jag ut telefonen. Telefonerna i rummet söker signal lite då och då och varje gång tror jag att det är kört.

Ytterligare 20 minuter senare.....
Nu är jag riktigt knäpp. Vågar inte kolla in tågtidtabellerna så att jag vet när jag måste åka.

Hemma igen.....
Efter en helt hispig dag är jag nu äntligen hemma. Lycklig. Jag brukar vara väldigt lugn och sansad men det är det nog ingen som tror på längre. Väl på kliniken satt jag och väntade. Flera gånger var jag beredd att bara smyga därifrån. Min älskling kanske inte skulle kunna vara med och jag satt hela tiden och hoppades att han skulle dyka upp. Men det gjorde han aldrig. När jag klev in på läkarrummet blev jag alldeles lugn. Äntligen. Två embryon med högsta betyg blev det. Ett i frysen och ett där det hör hemma. Jag som trodde att jag aldrig skulle kunna få något till frysen någonsin. Jag är så lättad och lycklig. Ikväll ska jag fira med saft..... och kanske en droppe annat också.