En svart dag idag

En svart dag idag. Hoppet är fullständigt ute nu. Jag har ringt sjukhuset och meddelat eländet. Alla man talar med är deltagande och gör vad dom kan för att trösta. Men det finns ingen tröst. Känslan av sorg, ilska, stress och ångestillamående är överväldigande. Igår tog jag den ena känslan efter den andra. Idag känner jag alla på samma gång. Tankarna snurrar. Kommer vi att lyckas igen? Var det för snabbt inpå missfallet? Jag har ju varit ur balans hormonellt sedan dess. Varför kan inte min kropp bara bli som vanligt igen? Tankarna om missfallet bubblar upp till ytan och ilskan blir för mycket att bära. Hade jag bara fått antibiotika i tid så hade jag antagligen inte behövt gå igenom det här. Läkare har nog ett hemligt system där de delar ut guldstjärnor för varje outdelad antibiotikakur. Nu kan vi inget annat än vänta till januari. En evighet. En lång och smärtsam jul. En till jul i tomhetens tecken. En till nyårsafton med nya löften om att barnkampen snart ska ta slut. Löftena blir tunnare och tunnare för varje år.