Snart en vecka...

Imorgon är det en vecka sen återföringen. Inga symptom såhär långt. Jag försöker tänka positivt. Jag vet att jag inte hade några symptom vid motsvarande tidpunkt sist heller. Men då gick jag inte och kände efter hela tiden. Jag hade gett upp redan innan. Den här gången är det annorlunda. Jag försöker röra mej som en kärring. Normalt tävlar jag upp för trappor. Nu försöker jag vara så lugn och sansad som det bara går. Ingenting får stressa mej. Inget får störa mej i min lilla bubbla. Jag har fokus på magtrakten och hejar på allt vad jag förmår. Samtidigt undrar jag vilket embryo som vill leva under den pressen. Stackars liten....