Det närmar sej....

I måndags tog jag nya prover och precis som väntat hade dom stigit. Inte så mycket men tillräckligt mycket för att min BM skulle skicka mej till en läkare som arbetat särskilt mycket med Hepatos, som jag tydligen har fått. Igår när jag kom dit trodde jag ett tag att dom blandat ihop mej med någon annan eftersom dom genast började kontrollera blodtryck, urin och kopplade mej till en CTG i 20 minuter för att kontrollera hjärtljuden. Det kändes som att dom trodde att jag skulle föda vilken sekund som helst. Men så till sist fick fick jag träffa läkaren. Hon var jättebra och föklarade tydligt och klart vad som händer. Hon ville först ge mej någon medicin, men när hon insåg att jag var så pass långt gången tyckte hon att jag får välja hur jag vill göra. Hon tyckte nämligen att jag under alla omständigheter inte ska gå längre än v38+0 (fredag nästa vecka). När jag insåg innebörden av vad hon sa blev jag alldeles tårögd. Inte av rädsla eller oro som hon trodde, utan bara av att veta att det är max en dryg vecka kvar. Att jag snart ska få möta mina små gryn som stökat runt så mycket där inne. Att 8 år av barnlöshet kanske snart är över. Det är så stort att bara tårar kan tala.

Nu är nya leverprover och ny CTG inbokade, samt en läkarundersökning. Det känns tryggt att få tätare besök just nu med tanke på klådan. Samtidigt har jag fått tilltagande sammandragningar de senaste två dagarna, och jag känner till och från lite, lite molvärk. Jag kan inte låta bli att tänka att förlossningen kanske kommer igång av sej själv, innan fredag.
Det vore skönt att slippa bli igångsatt. I morse när jag klev ur sängen såg jag en liten blodfläck på lakanet. Först fick jag panik eftersom det är min stora skräck att plötsligt börja blöda. Sen började jag grubbla över varifrån fläcken kom. Jag kliar mej ju på nätterna och jag kan ju inte vara helt säker på att jag inte har kliat upp ett litet sår någonstans. Nu har dagen snart gått och tack och lov har jag inte blött någonting. Dessutom lever dom små om där inne så jag kan nog slappna av igen. Men lite läskigt var det.