Tillväxtkontroll

Puuh. Tvillingarna har vuxit som dom ska. Vad dom har hämtat näring av vet jag inte. Dom har pendlat mellan -8 och -16% av den förväntade vikten för en bebis de senaste 6 veckorna vilket tydlligen är godkänt. Igår låg dom på -11 och -15%. Det verkar vara ganska stora felmarginaler eftersom den ena beräknas vara tyngre än sit syskon den ena dagen och lättare vid nästa tillfälle, men så länge kurvan pekar uppåt är jag överlycklig. Den ena tvillingen har sjunkit ner ytterligare med huvudet och pressas antagligen ner av sitt syskon. Man kan inte låta bli att tänka att det kanske är ett tecken på att det inte är så långt kvar. Målsättningen just nu är att det inte ska hända något förrän efter nyår.

Jag måste erkänna att jag har varit dålig på att läsa på om förlossning och jag har inte gått någon profylaxkurs. Främst för att jag inte har vågat tro på att detta faktiskt är sant. Jag har klivit in hos barnmorskan och känt mej som att jag är där på låtsas till skillnad från alla andra som faktiskt är där för att dom väntar barn på riktigt. Jag vet att jag är tjatig men man blir skadad av så många år av barnlöshetskamp. De senaste veckorna har jag på ett annat sätt vågat njuta och känna mej lugn. Barnens rum är numera 'barnens rum' och inte 'det gamla gästrummet'. Vi kliver inte in där med oro för att bli besvikna utan med förväntan och lyckopirr i magen. De bebissaker vi har blivit erbjudna av våra vänner tar vi emot utan att känna att vi kanske borde avvakta lite till. Det är en befrielse.